Kära ni, jag ska lämna denna bloggen. Inte för ett tag, utan föralltid.
Jag har nämligen fått chansen att börja blogga på Spotlife, så HÄR hittar ni mig nu för tiden!

Hoppas ni trogna läsare följer med i flytten och fortsätter följa min kamp!

Ja, man kan väl inte vara på stan utan att shoppa? lite sådär har jag blivit, och eftersom jag bor i stan så.. ja, ni fattar själva.

Ni ska få se mina inköp i alla fall!

jag har haft en superdag! Det är +6 här i Göteborg & en stor sol! Underbart! Jag har även invigt mina nya Converse!

Jag träffade min fina barndomsvän på stan imorse och där har vi spenderat hela dagen. Shoppat, ätit vegetariskt, druckit kaffe och kedjerökt i solen. Det är sådana här dagar jag lever för! Idag är jag tacksam för att jag har överlevt.

Kvällsmacka (hembakt bröd!!!), te i min favoritkopp och tillslut det som absolut inte är någon favorit - kvällsmediciner. När kvällsfikat är klart är det bara kvällsciggen som behövs, sedan kommer jag sova SÅHÄR skönt!

för fyra veckor sedan låg jag där, mådde som sämst, trodde jag skulle dö. var fast i en bubbla, såg bara sjukdomen. såg inget slut, ville inte kämpa, skar mig i armarna, blev inlåst på psyk.


Idag, fyra veckor senare är jag motiverad till att kämpa, jag ska ta mej fan bli bättre, få ett liv värt att leva.

Ååh idag skiner solen sådär härligt! Man kan ju inte bli annat än glad!

Har dock en ganska blandad dag framför mig. första halvan ska spenderas på sjukhus. (blääää!)
Sedan ska jag äta lite mat med mina sjukhusvänner. det blir fint!

jag klickade hem ett par skor från Modekungen såhär på kvällskvisten!

Jag har så mycket tankar och känslor inom mig. Tänker mest på tjejerna som dog i den tragiska olyckan. Det var inga vänner till mig, men jag visste så väl vilka de var. Det blir så när man är uppväxt i en mindre ort, alla känner till alla, på ett eller annat sätt.

Det känns som att jag är så trött på livet. Trött på hela världen, för det finns inte så mycket mer kvar än problem. Det är krig, olyckor, mord, naturkatastrofer, självmord.. Ja, det händer så mycket hemskheter varje dag att jag har svårt att tycka om det vi lever i. Samtidigt som man läser om allt och berörs av mycket, har jag min påtagliga sjukdom att kämpa med varje dag.


All sorg och smärta gör ont. Det gör ont att så många lider hela tiden.

Jag hade en underbart rolig kväll igår. Det var firmafest som innefattade biljard, pingis, golf, dart, bowling, mat, en massa alkohol och ett stort gäng härliga människor! Det kunde inte bli bättre.

Jag är så tacksam och glad för att jag orkade igår. Nu har jag varit sjukskriven från jobbet i snart 5 månader. Jag saknar mina kollegor enormt mycket. Kvällen gav mig massor med livsglädje!

Detta inlägg tillägnar jag Bollebygdstjejerna som dog inatt i en fruktansvärt tragisk olycka. Det känns konstigt, orättvist. Ni var så unga, hade hela livet framför er. Idag går alla tankar till er och era anhöriga.

Idag matchade jag leopardstrumpbyxor med mitt "textlinne".

dessa hittade till min brevlåda igår!

Jag tror att jag har byggt upp en bild av ett friskt liv. En bild som jag aldrig kommer kunna leva upp till. Jag vet att jag kan blir bättre, bli nära bra. Men aldrig kommer jag återhämta mig helt. Jag kommer aldrig bli lika frisk som jag var för sex år sedan. Detta förstod jag tack vare Novaline. Jag har inte accepterat det, men jag har förstått att jag måste släppa på kraven. Min sjukdom är kronisk, den kommer visa sina spår resten av mitt liv. Bara den tanken får mig att vilja dö nu, för om jag ändå inte fick det liv jag drömmer om, så vill jag inte leva.

Jag hatar att tycka synd om mig själv, men ibland gör jag det. Eller, jag tycker det är så sorgligt att det blev som det blev. Att det inte blev som jag hade önskat. Jag sörjer mitt friska liv, med all rätt efter vad jag har gått igenom. Men nu kommer det svåraste. Att sörja och gå vidare, att acceptera att inte livet blev som jag hoppades. Jag hindrar mig själv för att bli bättre, för det vill jag innerst inne bli. Men jag ska vara ärlig, jag är så ledsen för att jag aldrig kommer kunna bli helt bra.

Ja, eftersom jag är så stolt över mig själv idag för att jag kämpar all the time så köpte jag mig två presenter. En kavaj och ett par prickiga strumpbyxor som jag ska ta på mig så fort våren är här!