Jag har så mycket tankar och känslor inom mig. Tänker mest på tjejerna som dog i den tragiska olyckan. Det var inga vänner till mig, men jag visste så väl vilka de var. Det blir så när man är uppväxt i en mindre ort, alla känner till alla, på ett eller annat sätt.

Det känns som att jag är så trött på livet. Trött på hela världen, för det finns inte så mycket mer kvar än problem. Det är krig, olyckor, mord, naturkatastrofer, självmord.. Ja, det händer så mycket hemskheter varje dag att jag har svårt att tycka om det vi lever i. Samtidigt som man läser om allt och berörs av mycket, har jag min påtagliga sjukdom att kämpa med varje dag.


All sorg och smärta gör ont. Det gör ont att så många lider hela tiden.