Kära ni, jag ska lämna denna bloggen. Inte för ett tag, utan föralltid.
Jag har nämligen fått chansen att börja blogga på Spotlife, så HÄR hittar ni mig nu för tiden!

Hoppas ni trogna läsare följer med i flytten och fortsätter följa min kamp!

Ja, man kan väl inte vara på stan utan att shoppa? lite sådär har jag blivit, och eftersom jag bor i stan så.. ja, ni fattar själva.

Ni ska få se mina inköp i alla fall!

jag har haft en superdag! Det är +6 här i Göteborg & en stor sol! Underbart! Jag har även invigt mina nya Converse!

Jag träffade min fina barndomsvän på stan imorse och där har vi spenderat hela dagen. Shoppat, ätit vegetariskt, druckit kaffe och kedjerökt i solen. Det är sådana här dagar jag lever för! Idag är jag tacksam för att jag har överlevt.

Kvällsmacka (hembakt bröd!!!), te i min favoritkopp och tillslut det som absolut inte är någon favorit - kvällsmediciner. När kvällsfikat är klart är det bara kvällsciggen som behövs, sedan kommer jag sova SÅHÄR skönt!

för fyra veckor sedan låg jag där, mådde som sämst, trodde jag skulle dö. var fast i en bubbla, såg bara sjukdomen. såg inget slut, ville inte kämpa, skar mig i armarna, blev inlåst på psyk.


Idag, fyra veckor senare är jag motiverad till att kämpa, jag ska ta mej fan bli bättre, få ett liv värt att leva.

Ååh idag skiner solen sådär härligt! Man kan ju inte bli annat än glad!

Har dock en ganska blandad dag framför mig. första halvan ska spenderas på sjukhus. (blääää!)
Sedan ska jag äta lite mat med mina sjukhusvänner. det blir fint!

jag klickade hem ett par skor från Modekungen såhär på kvällskvisten!

Jag har så mycket tankar och känslor inom mig. Tänker mest på tjejerna som dog i den tragiska olyckan. Det var inga vänner till mig, men jag visste så väl vilka de var. Det blir så när man är uppväxt i en mindre ort, alla känner till alla, på ett eller annat sätt.

Det känns som att jag är så trött på livet. Trött på hela världen, för det finns inte så mycket mer kvar än problem. Det är krig, olyckor, mord, naturkatastrofer, självmord.. Ja, det händer så mycket hemskheter varje dag att jag har svårt att tycka om det vi lever i. Samtidigt som man läser om allt och berörs av mycket, har jag min påtagliga sjukdom att kämpa med varje dag.


All sorg och smärta gör ont. Det gör ont att så många lider hela tiden.

Jag hade en underbart rolig kväll igår. Det var firmafest som innefattade biljard, pingis, golf, dart, bowling, mat, en massa alkohol och ett stort gäng härliga människor! Det kunde inte bli bättre.

Jag är så tacksam och glad för att jag orkade igår. Nu har jag varit sjukskriven från jobbet i snart 5 månader. Jag saknar mina kollegor enormt mycket. Kvällen gav mig massor med livsglädje!

Detta inlägg tillägnar jag Bollebygdstjejerna som dog inatt i en fruktansvärt tragisk olycka. Det känns konstigt, orättvist. Ni var så unga, hade hela livet framför er. Idag går alla tankar till er och era anhöriga.

Idag matchade jag leopardstrumpbyxor med mitt "textlinne".

dessa hittade till min brevlåda igår!

Jag tror att jag har byggt upp en bild av ett friskt liv. En bild som jag aldrig kommer kunna leva upp till. Jag vet att jag kan blir bättre, bli nära bra. Men aldrig kommer jag återhämta mig helt. Jag kommer aldrig bli lika frisk som jag var för sex år sedan. Detta förstod jag tack vare Novaline. Jag har inte accepterat det, men jag har förstått att jag måste släppa på kraven. Min sjukdom är kronisk, den kommer visa sina spår resten av mitt liv. Bara den tanken får mig att vilja dö nu, för om jag ändå inte fick det liv jag drömmer om, så vill jag inte leva.

Jag hatar att tycka synd om mig själv, men ibland gör jag det. Eller, jag tycker det är så sorgligt att det blev som det blev. Att det inte blev som jag hade önskat. Jag sörjer mitt friska liv, med all rätt efter vad jag har gått igenom. Men nu kommer det svåraste. Att sörja och gå vidare, att acceptera att inte livet blev som jag hoppades. Jag hindrar mig själv för att bli bättre, för det vill jag innerst inne bli. Men jag ska vara ärlig, jag är så ledsen för att jag aldrig kommer kunna bli helt bra.

Ja, eftersom jag är så stolt över mig själv idag för att jag kämpar all the time så köpte jag mig två presenter. En kavaj och ett par prickiga strumpbyxor som jag ska ta på mig så fort våren är här!

idag firar jag.

Fick hem mina shorts igår som jag köpte på Tradera.

SVAR:
Jag har mänger av tips som jag har lärt mig efter alldeles för många dagar på psyk! Mitt självskadebeteende har minskat avsevärt om man ser tillbaka ett par år. Hur jag har lyckats med det, finns det massor med svar till.
Men just dessa paniksitautioner som man inte kan hantera, när ångesten äter upp en och det känns som att man ska dö, då känns det som att det inte finns någon annan lösning än att skära sig.

Men det finns det, jag lovar, jag har hittat andra sätt som funkar.

Jag har tillsammans med psyk gjort en krisplan för vad jag ska ta till när jag tappar allt.
Det är småsaker det handlar om, men det hjälper.

Det första som står på min lista är att distrahera mig. Det kan i princip vara vad som helst. Sätta på en film, läsa, se på TV, läsa nyheterna på internet. Ja, jag kan ofta sätta mig på facebook och läsa igenom vad alla andra gjort under dagen. När jag är klar med det har ångesten gått ner.

En annan sak man kan göra, om man har sån panik att man inte alls klarar av att starta datorn eller TV. (för ja, ibland är det så illa). Då brukar jag aktivera mig. Om det är kvällstid tar jag på mig jackan, tar med mig mobilen och går ut och går. Dels för att få annat och tänka på, men i mitt fall är det framförallt, då KAN JAG INTE skära mig. Alltså, har du ångest, undvik situationer där du kan skada dig.

Sedan har jouren på psyk hand om mig dygnet runt, så ibland ringer jag det nummret jag har. Men det är ju inget alla kan ta till.

En annan sak som är viktig för att jag ska undvika självskada, det är att se till att inte vara ensam. Om du bor ensam blir det ju svårare, men om du bor hemma eller med pojk- eller flickvän - STANNA MED NÅGON HUR GÄRNA DU ÄN VILL LÅSA IN DIG I BADRUMMET OCH SKÄRA DIG.

Jag och min fina kille har bakat valnötsbröd idag med bästa Kent i bakgrunden. Ja, i alla fall deras musik. Jocke Berg hjälpte alltså INTE till med bröden!

En del av dagens impuls-ångest-köp.

Ja. jag fastnade i det där dumma man gör ibland.

Jag har fått en del förfrågningar på bloggen.
Varför blev jag sjuk?

Svaret är inte enkelt, men för privat. Kanske för att jag fortfarande, längst inom mig, skäms. Anser någonstans att det är mitt fel, även om jag vet att det inte är sant.

Men, en kort förklaring ska ni få. Jag kom i kontakt med fel person. Han gjorde mig väldigt väldigt illa. Så mycket smärta att den finns kvar även idag, många år senare.

Jag utvecklades till en väldigt destruktiv person. Älskade (och tyvärr, älskar) allt som gjorde ont, fysiskt eller psykiskt. Rakbladen fanns med mig varje dag, kunde inte klara mig många timmar utan metallen. Dels skar jag mig i armarna för att Han, han som gjorde mig sjuk, ansåg att jag inte var värd annat. Dels skar jag sönder min kropp för att jag var livrädd, och sedan som ofta nämns i självskadebeteenden, för att hantera ångest och all smärta som Han fick mig att känna.



Jag är inte rädd för honom idag,

en ständig kamp, kanske får jag några sekunder om dagen då jag vet att jag vill. vill stanna, vill fortsätta kriga. men ett dygn består av många evighetslånga sekunder och jag vill inte stå på benen många av dem. den största tiden av mitt liv spenderar jag med en ångest och en fruktansvärd förtvivlan. Jag tvivlar fram och tillbaka på livets viktigaste fråga. Ska jag leva eller dö? Jag vill dö för min skull, leva för eran. Jag går hela tiden, varje minut, och försöker hålla kvar hoppet hos mig, men jag ljuger om jag säger att jag hoppas idag. in & ut på olika psykavdelningar, ett jävla försök att bli bättre. Byta mediciner, öka doser. För att hålla kvar mitt hopp. Och efter att ha spenderat fler dagar på sjukhus än vad man borde göra under ett helt liv, så inser jag mer och mer, att jag inte kommer orka kämpa i evighet.

Jag har fått ett nytt hopp,

Efter en lunch med pappi på stan tog jag en tur förbi Shock, utnyttjade mitt presentkort, och kom hem med 2 nya vänner till garderoben!

Kvällen har jag spenderat med min sambo och film. (Sanningen = vi började kolla på filmen i början av veckan och sen såg vi aldrig klart förrän nu). Remember me. En så fin film, och som vanligt lipade jag. Så tragisk och vacker på samma gång.


Har ni sett den??

Jag hittade min drömkjol på Tradera,

Topp - H&M
Kjol - Rut m.fl (som jag sytt upp!)
Basker - Åhlens

Blev lite bitter såhär på morgonen. det är ny månad (och våren närmar sig!) Tycker starten på 2011 har gått fort. Jag ser tillbaka på vad jag har gjort under första delen av året, och inser att det inte alls är det som jag skulle vilja göra.