kan aldrig bli lika frisk som innan jag blev sjuk
Jag hatar att tycka synd om mig själv, men ibland gör jag det. Eller, jag tycker det är så sorgligt att det blev som det blev. Att det inte blev som jag hade önskat. Jag sörjer mitt friska liv, med all rätt efter vad jag har gått igenom. Men nu kommer det svåraste. Att sörja och gå vidare, att acceptera att inte livet blev som jag hoppades. Jag hindrar mig själv för att bli bättre, för det vill jag innerst inne bli. Men jag ska vara ärlig, jag är så ledsen för att jag aldrig kommer kunna bli helt bra.
De kommer bli bra. Du kan göra det bra. Du kan trycka undan dit förflutna och "glömma" det.. du kan få ett liv. Inte de du drömde om. men ett värdigt liv att leva. <3
45 min från göteborg ;)
åå sötnos ! desamma <3
puss
vad har du för sjukdom? :(
be strong du är tuff, hoppas du kommer må ännu bättre.
vore gulligt om du kunde rösta på min son Dennis bild i en tävling här kraaam
http://www.viforaldrar.se/omslagstavling/?view-id=41529
- det kommer bli bra, du är stark och jag vet att du kommer klara dig <3
Tack för att du tyckte om mina ord i bloggen! Jag har läst lite o kikat runt i din blogg och jag måste säga att jag är enormt imponerad - DU är stark! DU är en person som jag ser upp till! JAG vet att du kommer att fixa det du går igenom!
Jag tror på dig!
All kärlek! / Theréze
Ursh, låter inge vidare :((
Måste bara fråga, då jag är en ny läsare, vad du har för sjukdom?
ja, en riktigt liten charmis är han :)
hoppas att du hittar den styrka du behöver för att gå vidare och bara bli bättre och bättre
okej, det låter hemskt det du skriver i inlägget. Jag önskar dig all lycka, att du ska kunna må så bra som möjligt och vara lycklig!
Din titel på bloggen säger allt, du är stark. Jag kan inte säga att jag förstår dig trots att jag gärna vill. Förstå är ett stort ord och alla är olika.
Jag vet bara av egen erfarenhet att jag haft exakt de tankarna och har de fortfarande ibland. Livet kanske inte blir som den drömbild man föreställer sig. Däremot kan jag lova dig att det kan bli väldigt bra ändå (det har du säkert fått höra flera gånger om).
Det jag menar är att hur mycket jag själv än önskar att jag skulle kunna radera saker i mitt liv och blir helt "återställd" så har jag lärt mig acceptera vad som hänt och de sidor hos mig som antagligen kommer förfölja mig resten av livet.
Nu blev det här en hel novell vilket inte var min mening. Men det jag egentligen ville ha sagt är att jag som sagt fortfarande har stunder då jag inte gör annat än önskar att jag vore av med allt jag bär på men jag lever ett väldigt bra liv ändå och jag är övertygat om att du kommer nå dit du också.
kramar på dig i massor. hoppas du får må bättre snart!
sv: hoppas jag med!
Jag håller med dig fullständigt. Jag kommer inte heller bli frisk... det kan bli bättre men det tar tid och en JÄVLA massa energi och styrka..
men man måste vara stark. <3
hihi jag gillar bilden!
jag har också tänkt på det där och det gör så ont. jag vill inte att det ska vara så, jag vill bli lika frisk som innan.
sv: tack fina! vi fixar det tillsammans! <3
Vad är det för sjukdom du har?
ta hand om dig, puss.
det du döpt ditt inlägg till har jag funderat över så många gånger. min största önska är att jag aldrig hade börjat på nått sätt.
gillar också bilden :)
usch förstår dig.. har ju samma problem med min sjukdom (fast på ett annat sätt då)
Tack så mycket, det var fint sagt av dig! :)
Av det jag läst i din blogg så förstår jag att du är en riktig kämpe och jag är imponerad över hur stark du verkar vara. Fortsätt att kämpa och ge inte upp. Så länge man tror på sig själv, lever hoppet!
Ha en bra dag och helg!
/Sara
Du klarar det! :)
ååh du är så stark1! Vad är du för sjuk?
sv: tack tjejen :)
Jag känner igen mig i det du skriver. Jag har haft panikångest sedan jag var 12 och lever med en konstant ångest trots mediciner. Ibland kommer jag på mig själv med att tänka "hur fan känns det att må helt bra, egentligen?"
Vi kommer bli friska! Vi får bara inte sluta kämpa.. :/ tänker på dig <3
Jag är helt med på hur du menar, jag kommer inte heller kunna bli helt frisk. Även om man alltid kan bli bättre än man är idag kommer man aldrig bli helt frisk.
Acceptans är något viktigt, accepterar man att livet inte blev som man tänkt sig kan man gå vidare och ändå göra det bästa av situationen!
Kämpa på!
vilken sjukdom har du?
damn låter jävligt tungt, men alla har likadana dagar, då blir lite lättare om man tänker på att det finns faktikst massa som har det sjukt mycket sämre just idag.. ta folk i japan t.ex..
Frågar som någon ovan, vilken sjukdom? Jag är bipolär så känner igen dina tankar där. Att veta att man kommer kunna kontrollera det, så småningom, men man slipper det aldrig helt.
Jag önskar, som du, att det fanns ett helt vanligt lliv att kämpa sig till, men nu har man ingen aning om hur det kommer te sig. Ett "vanligt" liv, som ätstörda får när de tar sig ur ätstörningen, det finns det många berättelser om, och psykiatrin är inte lika insatta i kroniska sjukdomar.
kramar
kramar